Svenska    English

kollektivet@vildvaxande.org

Start

Urvision

Texter

Ljudfiler

Filmer

Länkar

Kontakt

Communique #23

Vi får ofta hör att våra drömmar är orealistiska, våra krav omöjliga, och att vi helt enkelt är totalt jävla galna som ens kan föreslå nåt så löjligt som ”krossandet av civilisationen”. Så vi hoppas att den här texten kan skina lite ljus på varför vi inte nöjer oss med någonting mindre än en totalt annorlunda verklighet än den vi blir påtvingade idag. Vi tror att de mänskliga upplevelsernas oändliga möjligheter sträcker sig både framåt och bakåt. Vi vill rasera dissonansen mellan dessa verkligheter. Vi strävar efter en ”framtida primitiv” verklighet, en sådan som våra förfäder en gång levde i, en sådan som vi också kan få uppleva. En för/post-teknologisk, för/post-industriell, för/post-kolonial, för/post-kapitalistisk, för/post-agrikulturell, och till och med för/post-kulturell verklighet – då vi en gång var, och än en gång kan bli, VILDA!

Vi känner att det är nödvändigt att lyfta fram några grundläggande frågor om var vi är nu, hur vi har hamnat här, vart vi är på väg, och kanske viktigast av allt, vart vi kommer ifrån. Det här ska inte ses som några ovedersägliga bevis, Svaren, eller receptet för frigörelse; utan istället som saker att tänka på när vi kämpar mot förtryck och försöker skapa en annan värld.

Vi tror att anarki är den ultimata upplevelsen av frihet, och vårt naturliga tillstånd. Innan och utanför civilisationen (och dess korrumperande påverkan), var människor, och är, i brist på bättre termer, anarkistiska. Under den största delen av vår historia levde vi i småskaliga grupperingar som fattade beslut öga mot öga, utan medlande av någon form av regering, representation, eller ens moralen från en sådan abstrakt sak som vi kallar kultur. Vi kommunicerade, upplevde, och levde på ett oförmedlat, instinktivt och direkt sätt. Vi visste vad som gick att äta, vad som kunde läka oss, och hur vi skulle överleva. Vi var en del av världen runt omkring oss. Det fanns ingen konstgjord uppdelning mellan individen, gruppen, och resten av livet.

För inte så länge sedan, sett ur människans hela historia (vissa säger för mellan 10,000 och 12,000 år sen), började, av anledningar som vi bara kan spekulera i (men aldrig riktigt veta säkert), någonting förändras hos vissa grupper. Dessa människor började lita mindre på Jorden som en givare av liv, och började skapa en åtskillnad mellan dom själva och Jorden. Denna separering utgör grunden för civilisationen. Den är egentligen inte någon fysisk sak, även om civilisationen även kan ta sig vissa väldigt fysiska uttryck; utan den är mer en orientering, ett tankesätt, ett paradigm. Den är baserad på kontroll och förtryck, av jorden och dess invånare.

Civilisationens grundläggande kontrollmekanism är domesticeringen. Det är kontrollerandet, tämjandet, uppfödandet, och modifierandet av livet till människans fördel (vanligtvis åt dom som har makten eller strävar efter makten). Den domesticerande processen började förändra människor bort från en nomadisk livsstil, till en mer bofast existens. Detta skapade möjligheter till makt, som senare skulle kallas egendom. Domesticering skapar ett totalitärt förhållande till växter och djur, och slutligen också till andra människor. Detta tankesätt ser annat liv, inklusive andra människor, som separerade från den som utövar domesticeringen, och är den rationella förklaringen till underkuvandet av kvinnor och barn, och till slaveriet. Domesticering är en kraft som koloniserar icke-domesticerat liv. Den har fört oss till den patologiska moderna upplevelsen av total kontroll över allt liv, inklusive dess genetiska struktur.

Ett stort steg i den civiliserande processen är skiftet mot ett jordbrukssamhälle. Jordbruk skapar ett domesticerat landskap, en förändring från konceptet om ”vad Jorden ger oss” till ”det vi ska producera utifrån Jorden”. Den som domesticerar börjar arbeta mot naturen och dess cykler, och för att förstöra dom som fortfarande lever med och förstår henne. Här kan vi se början till patriarkatet. Vi ser början till inte bara samlandet av land, utan också av dess frukter. Föreställningen om äganderätt till land och överflöd skapar ett aldrig tidigare erfaret maktförhållande, inklusive institutionaliserade hierarkier och organiserad krigsföring. Vi har börjat följa en ohållbar och katastrofal väg.

Under de kommande årtusendena fortskrider det här sjukdomsförloppet, med dess koloniserande och imperialistiska mentalitet, som slutligen konsumerar det mesta av planeten. Självklart med hjälp av religionernas propagandister, som försöker övertyga massorna och vildarna att allt detta är rätt och riktigt. Till kolonisatörernas gagn ställs folk emot folk. När kolonisatörernas ord inte är tillräckligt är svärdet aldrig långt bort, med dess hot om folkmord. När klasskillnaderna blir alltmer tydliga återstår bara de som har, och de som inte har. De som tar och de som ger. De som styr och de som blir styrda. Murarna byggs. Vi får höra att så här har det alltid varit. Men de flesta människor vet någonstans att det här inte är rätt, och det har alltid funnits dom som har kämpat emot.

Kriget mot kvinnorna, kriget mot dom fattiga, kriget mot ursprungsfolken, och kriget mot det vilda är alla sammankopplade. I civilisationens ögon betraktas de alla som varor – saker att göra anspråk på, att utvinna och att manipulera, för att vinna makt och kontroll. De ses alla som resurser, och när de inte längre är till nytta för makten så kastas de på samhällets sophög. Patriarkatets ideologi handlar om kontroll framför självbestämmande och hållbarhet, om förnuft framför instinkt och anarki, och om ordning framför frihet och vildhet. Patriarkatet är en börda av död, snarare än en hyllning till livet. Dessa är civilisationens och patriarkatets motiv; och under årtusenden har de format varje nivå av mänskliga upplevelser, från det institutionaliserade till det personliga, medan de har förtärt livet.

Den civiliserande processen blev med tiden mer raffinerad och effektiv. Kapitalismen blev dess uttrycksform, och måttstocken på förtryckets omfattning, och på vad som återstår att erövras. Hela planeten kartlades och land inneslöts. Nationalstaten blev till slut den tilltänkta samhällsgemenskapen, och den satte upp värden och mål för ett stort antal människor, självklart endast till fördel för de härskande. Propaganda från staten, och den numera mindre mäktiga kyrkan, började ersätta en del (men definitivt inte allt) av den brutala tvångsmakten, med en till ytan sett välvilja och begrepp som medborgarskap och demokrati. Medan modernitetens gryning närmade sig började saker bli riktigt sjuka.

Under civilisationens utveckling har teknologin hela tiden spelat en expanderande roll. Civilisationens utveckling har faktiskt alltid direkt varit kopplad till, och avgjorts av, utvecklingen av komplexa, effektiva, och innovativa teknologier. Det är svårt att säga om det är civilisationen som driver fram teknologin eller om det är tvärtom. Teknologin, liksom civilisationen, kan ses mer som en process eller ett komplext system, än som en fysisk form. Den innebär oundvikligen uppdelning av arbete, utvinningen av resurser, och exploatering genom makt (utförd av de som kontrollerar teknologin). Kontakten med, och resultatet av, teknologin är alltid en alienerad, förmedlad, och konstlad verklighet. Nej, tekniken är inte neutral. Värdena och målsättningarna hos de som producerar och kontrollerar tekniken finns alltid inbäddat i den. Till skillnad från enkla verktyg, är teknologin alltid kopplad till en större process, som är smittsam, och som drivs framåt av sin egen fart. Detta teknologiska system framskrider alltid, och behöver alltid uppfinna nya sätt att upprätthålla, driva, underhålla, och sälja sig själv. En nyckelroll i den moderna, teknologiska, kapitalistiska strukturen spelar industrialismen; detta mekaniserade produktionssystem byggt på centraliserad makt och exploateringen av folk och natur. Industrialismen kan inte existera utan folkmord, miljöförstöring och imperialism. För att upprätthålla den accepteras och ses tvångsförflyttningar, tvångsarbete, utplånandet av kulturer, assimilering, ekologisk ödeläggelse, och global handel, som nödvändigheter. Industrialismens standardisering av livet gör det till ett objekt och en vara, och den ser allt liv som en potentiell resurs. Teknologi och industrialism har öppnat dörren till den slutgiltiga domesticeringen av livet – civilisationens slutfas – neo-livets tidsålder.

Så nu lever vi i den post-moderna, ny-liberala, bio-teknologiska cyber-verkligheten, med en apokalyptisk framtid och en ny världsordning. Kan det verkligen bli så mycket värre? Eller har det alltid varit så här illa? Vi är nästan fullständigt domesticerade, förutom för några korta ögonblick (upplopp, att smyga genom mörkret för att förstöra maskiner eller civilisationens infrastruktur, att få kontakt med andra arter, att simma naken i en skogssjö, att äta vild mat, att älska, …ja lägg till dina egna favoriter) när vi får en glimt av hur det skulle kunna vara att bli förvildad. Deras ”globala by” är mer som en global nöjespark eller ett globalt zoo, och det är inte en fråga om att bojkotta den för vi befinner oss alla i den, och den finns i oss alla. Och vi kan inte bara bryta oss ut ur våra egna burar (även om vi är hjälplösa om vi inte startar just där), utan vi måste spränga hela jävla stället, festa på våra fångvaktare och dom som tjänar på fängelset, återkoppla till våra instinkter, och bli vilda igen! Vi kan inte reformera civilisationen, göra den lite grönare eller rättvisare. Den är rutten ändå in i kärnan. Vi behöver inte mer av ideologi, moral, fundamentalism, eller bättre organisering för att rädda oss. Vi måste rädda oss själva. Vi måste leva enligt våra egna begär. Vi måste anknyta till oss själva, dom vi bryr oss om, och resten av livet. Vi måste bryta oss ut ur, och bryta ner, den här verkligheten.


Vi behöver Handling.

För att förenkla det hela, civilisationen är ett krig mot livet.
Vi slåss för våra liv, och vi förklarar krig mot civilisationen!

 

T.H.U.G. (Tree Huggin' Urban Guerrillas)


Dead Society
En film av Thomas Toivonen



Vargatid
Ett zine för en ursprunglig relation till Moder Jord


Fimbulvinter - Anarko-primitivism på svenska
Civilisationskritisk blogg


Teaching Drum Outdoor School
Skola för ursprungligt leverne


Paleo-life
Forum för ursprungligt leverne